Jag sitter ensam hemma och bestämde mig för att ta en fika. Synd bara att jag kladdar ner de nya tangengerna med hallon-grotts-fingrar. Men det bjuder jag på. Flickan är och simmar (fast de åkte kl 10… så de är nog hemma hos kompisen nu eftersom kl är 15.25…). Pojken och Mannen är på hockey och det jag skall göra har jag ingen lust med.
Jag inser att mina länkar och saker jag är med i här på sidan, till viss del är inaktuella. På 4 månader händer det mycket på internet. Sidor kommer, sidor går, och vissa sider verkar vara för evigt. Jag borde verkligen uppdatera mig på min omgivning mer.
När jag skrev mitt förra inlägg insåg jag att det var väldigt länge sedan jag skrev här. Jag började tänka på andra som säkert inte har skrivit på länge och jag började tänka på hur fascinerad jag är av olika bloggare. Någon som jag följde länge var Karolina Lassbo. Hela hennes sätt att blogga, vara och göra affärer faschinerade mig. Idag när jag började tänka på henne, googlade jag henne. Jag fann en blogg. Lassbo har börjat skriva igen.
Det finns många bra bloggar, många små och många stora. Man kan tycka vad man vill om dessa, men jag anser ändå att de är ett fenomen. Hela bloggrejen, hur vi påverkas, hur vi bloggar, hur vi skapar företag kring det, hur vi tjänar pengar - eller kanske förlorar pengar. Jag faschinaras också av alla som skriver inlägg i de stora bloggarna och kommer med frågan “Hur blir min blogg lika stor som din?”
En annan jag fascineras av är Englas Showroom. Hon har nog hållit på längre än de flesta som blivit “kända” och jag fattar inte hur hon orkar.
Mina favoritbloggar är mina vänners bloggar, jag gillar några och det som tilltalar mig när jag läser en blogg är hur bloggen är skriven.
Jag saknar bloggen, jag vill skriva, jag vill jobba med layouten, byta bilder, lägga ut bilder, jag vill ha tid att surfa på andras bloggar.
Nu har en ny termin börjat. Jag har jobbat på “min” skola i snart 1 år. Jag måste lära mig att använda tiden på ett positivt sätt. Det håller inte att gå till jobbet, känna sig missnöjd med det man gör, kom hem och gnälla, aldrig känna sig tillfreds med det man gör.
Om jag jobbar massor men ändå inte känner tillfredsställelse, varför jobbar jag då så mycket? Dags för förändring? Kan jag jobba lagom känna att det jag gör är ok och sedan ha tid med annat och därmed slippa gnälla?
Jag vet inte vad som blir bäst, men en sak vet jag och det är:
Jag kan inte jobba som jag vill jobba. Jag kan inte nå eleverna på det sätt jag vill.
Faktum är att jag verkligen börjar undra om jag är rätt för detta yrke…
Jag har kommit fram till att jag måste ta en bloggpaus. Tiden räcker inte till. Jag måste välja. Jag väljer bort bloggen.
Inte så svårt eftersom jag knappt bloggar längre…
Jag arbetar jämt och när jag inte arbetar vill jag ge tiden till min familj. Jag snittar 50 timmar i veckan. Men jag hoppas att det blir bättre efter nyår.
Jag säger good bye, men stänger inte sidan. En vacker dag får jag abstinens och börjar mer eller mindre igen
Första veckan kommer med baciller. Denna vecka har vi 5 elever i klassen hemma. Idag är fickan sjuk och jag mår inte så bra jag heller. Helt ok att vabba när man själv är rosslig. Kanske går flickan tillbaka till skolan i morgon och jag stannar kvar hemma. Jag har med mig massor med jobb hem. I läraryrket kan man ju i princip göra allt hemma utom att hålla lektioner. Jag kan inte kopiera och jag kan inte laminera, men annars funkar det mesta. Har med mig böcker att rätta och lektioner att planera.
Men först skall Flickan och jag fördjupa oss i H&M katalogen och beställa massa grejor.
Sedan får vi se om vi bäddar ner oss eller om jag tar och jobbar.
Maken och jag skall på bröllop nästa helg. min garderob är full, men jag har inget att sätta på mig. Det är för vitt, för svart, för långt, för kort, för fint, för gult, för lila eller något annat. Inget som är tillräckligt bra i alla fall…
Idag tog jag mig ut på stan. Av med kläder, prova klänningar, av med kläder, på med kläder, på, av, på, av. Faaaan vad trött jag blev. Gissa om jag hittade något?
-Nix!
Kom hem med en kavaj, en kjol, massa strumpor och en blus, men inget jag kan ha på bröllopet. SHIT! Det blir till att fundera vilka kläder de andra gästerna absolut har sett och sedan ta något som jag tror att de inte har set. Det blir nog bra. Billigt och bra!
Jag har jobbat i 2 veckor. Jag delar klass med en som jobbar 75%. Vi har en 4:a ihop. Jag har matte, engelska och bild. Jag är också lärare i en 3:a i samma arbetslag. Jag har jobbat 1 vecka utan elever och 1 vecka med elever. Det är roligt, men det är jobbigt. Mötet med elever är bra men jag hinner inte planera. Mina kollegor, den andra i 4:an och den andra i 3:an, hinner jag aldrig prata med. Men vi måste prata…
Första dagen på jobbet!
Känns super. Jo, jag jobbade ju på samma ställe i våras. Men idag var första lärardagen på terminen.
Det känns så bra. Nytt arbetslag för min del, både nya elever och nya arbetskamrater. Jag tror det kommer att bli toppen. Jag vill genast sätta i gång och jobba. Tyvärr är våra scheman inte riktigt klara, så det är svårt för mig att börja planera… jag vet ju inte ens vilka ämnen jag kommer att ha. Nåja, det löser sig.
Vi är hemma och vi slappar, det är fortfarande semester. Jag plockar bär och fryser in. Egentligen har jag tid, så jag skulle kunna ställa mig och koka saft och sylt på en gång, men jag har inte riktigt lust. Vädret är eg. super för att vara inne, eftersom det är en vit matta över himlen. Men det är skönt att bara slappa också. Jag vet att på måndag börjar allvaret. På måndag kommer jag att börja inse vad jag har framför mig. Hade jag kunnat så hade jag nog börjat jobba, men jag vet inte vilka ämnen jag kommer att undervisa i eftersom den fördelningen inte blev klar innan jag slutade jobba 10 juni. Så, det är bara att vänta, ta det lugnt och försöka ta nästa vecka med ro.
Idag blir en lung dag och jag skall njuta av att bara ta det lugnt.
Sommar och sol. Semester och slappa. Skärgården kring Stockholm och lilla sjön i Dalarna. Segla kan man både göra vid stort och vid smått.
Jag försöker hitta inspiration till bloggandet men det är tunt. Har ju varit rätt knapert hela våren (sedan jag började mitt lärarjobb), men tiden och lusten infinner sig inte.
Här i Dalarna har vi värmerekord och man bara måste vara vid vatten hela tiden. Vi åker till stranden, vi seglar med vår lilla båt och när vi är hemma badar vi i vår lilla pool. Hallonen och vinbären har mognat och vi äter glass med färska bär varje dag!
Nä, tvätten tvättar inte sig själv. Jag måste fixa tvätten och börja packa.
På onsdag åker vi till Wien!
I affären där jag jobbar ser jag mycket barn. Jag ser också många mormorar/farmorar/farfarar och morfarar. Jag ser barn som har sällskap av glada vuxna. Men de vuxna är inte deras föräldrar utan det är deras föräldrars föräldrar.
Vad lyckliga barnen kan vara som har sådana underbara och tillgängliga mor- och farföräldrar! Vi mammor och pappor som har dessa underbara föräldrar kan njuta och slappna av. Vi får en stund för oss själva och vi längtar efter våra barn.
Jag har levt som en zombie länge nu. Jag är ledig för första gången på 9 dagar! I morgon börjar jag igen och då blir det 7 dagar på raken. Sedan har jag semester!
När jag äntligen är ledig kunde jag inte komma på om jag bara skulle slappa och njuta eller om jag skulle ta tag i lite som behöver göras här hemma… Det började halvbra. Vaknade 7.30 och var pigg. Tvingade mig att sova till 9, när jag väl gick upp var jag jättetrött.
Väl uppe så är jag sådan att jag skall göra allt samtidigt (om bara energin finns). Innan frukost har jag tömt tvätt och tumlare, torkat av alla bord, fixat disken, gjort rent kaffemaskinen. När jag väl kokar min gröt kan jag inte sätta mig ner och “måste bara” så att gröten blev kall innan jag fick i mig den. Nåja, idag är en ledig dag med energi. Det är lika bra att passa på!
Nu bli det dusch. Sedan en härlig lunch med söta Elli. Jag är ledig och jag skall njuta av trevligt sällskap och en härlig lunch.
från noll till 120 eller vad är det man brukar säga?
här är det tvärt om. dagarna går med full energi. jag jobbar och blir trött. jag kommer hem och orkar inget. jäklarns tur för ungarna att de inte är hemma. jag vet inte hur jag hade orkat. jag är dock väldigt glad över att maken är hemma. det är skönt att inte vara helt ensam, jag funkar liksom inte då.
dagen idag började 04.40 då klockan ringde. jag väntade med att gå upp. gick upp först kl 5. jag åt min gröt och åkte till jobbet. kl 15.30 var jag hemma igen. sedan var det middag.
jag var på middag hos ett par som bor växelvis i spanien och växelvis i sverige. de är med i en förening för svenskar med växelvis boende, föreningen har en hemsida. de vill att jag hjälper dem med sin hemsida. vi hade väldigt trevligt även om jag inte känner detta par från början, jag var rekommenderad… och en middag kunde jag ju inte tacka nej till.
jag får ersättning, men hinner jag? förra terminen var jag lärare på prov, min tjänst var sådan. i höst är jag lärare på riktigt - min tjänst är sådan! jag är inte säker på att jag orkar ha ett fast uppdrag vid sidan om mitt lärarjobb även om det bara handlar om 1 timme i veckan… jag vet hur jag är. efter ett tag kommer jag vilja bygga om allt, det kommer att ta tid. fixar jag det?
En middag med sin make kan vara ganska lugn och skön. Ganska trevlig och avslappnad. Jag njuter av maten på ett annat sätt än om barnen är hemma, även fast vi äter en rätt vi även brukar äta med barnen.
Jag har jobbat idag. Nix, inte som lärare utan på mitt sommarjobb. Butiken, stormarknaden eller vad det nu kallas.
Vårat hem har varit i kaos. Det är fortfarande ganska illa, men maken har idag dammsugit av det värsta. Även om jag vet varför ingen har städat och varför jag inte trodde någon skulle dammsuga på länge, så blev jag väldigt glad över att det var gjort. Jag hade kunnat leva i smutsen ett tag till… men ändå.
Det skall bli spännande att se hur högt gräset kan bli. Det är också något som ingen gjort på länge. Det skall bli intressant att se vem som tar tag i det, han eller jag. Det är bara jag som vet att bensinen till gräsklipparen snart är slut.
näpp, väckarklockan ringer 04.40 i morrn. Jag måste göra mig redo för sängen.
i en tid och på en plats där det inte finns några lärarjobb har jag 2,5 tjänster. nja, inte direkt då, eftersom jag tackat nej till 2 tjänster. jag är stolt och jag är glad.
en tjänst fick jag i princip över telefon, men det var en 50% tjänst och jag tackade genast nej eftersom jag hade annat på gång.
jag fick förlängt heltid på skolan jag jobbat i vår + att jag efter en intervju blev erbjuden en annan tjänst. två heltidstjänster alltså. efter noga övervägande valde jag att stanna kvar på skolan jag jobbade vid under våren.
jag är stolt och glad. självförtroendet när det gäller ansökningar och intervjuer ligger på topp just nu. jag har ett mål. jag har en skola som jag vill till. men jag ger det några år. jag samlar erfarenhet och jag samlar kraft. en dag kanske jag får ett jobb där.
Ibland gäller det att hålla sig över ytan. Jag är glad att jag är kapabel att välja. Jag vill inte hamna under ytan. För att klara mig över ytan krävs att jag sorterar. Sorterar bort. Sorterar bort så mycket som möjligt. Det som finns kvar är bara det absolut nödvändiga.
Solen skiner och jag är ledig. Flickan är också ledig. Hon skall vara hos en kompis. Pojken är på dagis. Men det blir inte hela dagen.
Jag skall avverka några “viktiga saker” idag. Förutom att följa upp alla samtal jag ringde i måndags skall jag göra 2 saker som går lite emot varandra.
1) jag skall skriva på anställningskontrakt för jobb i höst. Jobb på samma skola som jag varit vid under våren.
2) jag skall på intervju på ett annat jobb. Denna lärartjänst låter mycket spännande men jag blir lite kluven. Man vet vad man har och man vet inte vad man får.
Denna vecka jobbar jag 3 dagar. Efter helgen går jag på ett pass på 9 dagar i rad. Phu. Men det är mitt eget fel. Eftersom jag ville vara ledig i helgen som kommer bytte jag dagar och när jag sedan var klar, upptäckte jag att jag fixat så jag får jobba 9 dagar i rad… Well, well, som man bäddar får man ligga.
Idag är barnen hemma. Vi började med massa tjafs på morgonen och det var så illa att jag tänkte “varför lät jag dem vara hemma?” Men så får man ju inte tänka (!) Vi blev vänner igen och nu har vi bestämt oss för att ha en bra dag.
Jag har massor med “tråkiga” samtal att ringa. Det är bilen som skall på service, en elektriker måste komma hit och koppla in köksfläkten, en låssmed måste komma och fixa en av våra dörrar. Utöver det har jag ett viktigt samtal att ringa. Jag skall ringa rektorn.
Jag skall förhandla lite om mina villkor och jag skall bestämma vilket arbetslag jag vill vara i. Jag kunde ringa nu, men jag ringer inte. Måste peppa mig lite. Hur länge skall jag gå med på att ha vikariat? När det finns en tjänst? Kan jag kräva att jag skall bli fast efter jul? Jag har lite att fundera på innan jag ringer. Men snart blir barnen otåliga, så jag lär ringa snart…
Eva har en tävling på sin blogg som jag gärna vill var med på.
vill du också vara med? kika in hos Eva för att veta hur man gör.
Bilden är lånad av YSL och Eva.
Lekne.se är en vardagsblogg där Mamman skriver om Mamman, Pappan, Flickan och Pojken. Mamman är 30+, fru, tvåbarnsmor, nybliven lärare, har just fått sitt första lärarjobb. Oftast är det Mammans vardagsbetraktelser, åsikter, iakttageler och funderingar som formas till ord här.
