Lugna lediga lördagar gillar vi. Idag var vi först ute i snön och åkte kälke. Sedan vart det lite skottning och efter det hurde vi en film “Alvin och gänget”. Jag tycker det är mysigt att sitta och kolla på film med barnen.

Lördagsmyset bestod av lördagsgodis och Körslaget. Flickan vill givetvis att Erik skall vinna. Jag gillade både Magnus och Hanna… Men nästa vecka blir det nu “Flickans” Erik mot “Min” Hanna… undra vem som vinner?

På fredagar blir det popcorn och saft hemma hos oss. Vi tittar på Wildkids och Lets Dance. Vi hejjar och tycker men vi ringer inte. Våra favoriter är: Starke Magnus och Musik Laila. Vi gillar inte Kitty och vi tycker att både Carl-Jan och Aro gör ett bra jobb.

Tycker det var lite synd att Bella åkte ut. Jag gillar hennes positivism. Hur kan man vara 18 och vara så glad typ jämt. Är det därför hon har sådan framgång i affärer? Det känns lite som att hon sätter på sig “glad och präktighetsmasken” så fort hon synns. Inte för att jag följer hennes blogg, men jag har varit där och även där är hon lite präktig. Jag är för den typen av företagsamma kvinnor även om jag tycker att hon verkar vara lite “too much”.

Kanske var det bra att hon åkte ut? Man kan inte lyckas till 100% med allt man gör, lite motgångar stärker en också.

Lade märke till att henns blogg inte gick att ladda under lördagen. Är alla som jag? Nyfikna men orkar inte rösta för det är det säkert någon annan som gör? Fast jag hade å andra sidan inte röstat på henne…

Nu är vintern här på riktigt! Vi har haft snö sedan innan jul. Jag trivs och barnen trivs. Idag är det -1.2 och det snöar stora härliga snöflingor. Snart blir det pulkaåkning! I love SNÖ!

Det är tur att det finns glädje.
Idag blev jag glad åt att det fortfarande var ljust ute när jag tittade ut 15.45. Vi går mot ljusare tider!

…eller är det jobbet som tar över?
Jag orkar inte med mig själv, bägaren rinner liksom över. Jag vill så mycket men orkar ingenting. Varför blir det så?

Man kan jobba hur mycket som helst och man blir aldrig klar. Jag gick från jobbet sent men hade ändå inte hunnit kopiera klart inför i morgon. Väl hemma har jag ingen ork kvar.

När skall jag orka tvätta på vardagar så att jag slipper bergen på helgen? När skall jag komma hem i tid, så att jag känner att jag hinner ge mina egna barn det de behöver?

När ska jag orka ta itu med de gömmor i detta hus som inte längre är några gömmor för att det svämmar över med grejor som ligger på fel ställe?

Jag har inga svar, bara massa frågor.

Något jag faktiskt följt är “Gömda debatten”. Jag började redan i December att följa Antonssons Blogg “Mia - Sanningen om Gömda”, åteigen fascinerades jag av bloggars makt. Tänk att bloggare gör att medierna måste skriva om detta.

Själv har jag aldrig uppfattat varesig Gömda eller Asyl som någon exakt sanning. Min tolkning har alltid varit att de är ändrade så pass mycket att man omöjligen skall kunna veta vem Mia är. Detta borde således göra att ganska många händelser är ändrade. Men, jag förstår kritiken och finner det mycket intressant att Marklund inte vill möta upp i en debatt i radio eller teve (där hon måste bemöta ‘live’) utan nöjer sig med egna artiklar och intervjuer.

Tänke vad knepigt det kan vara. Nu när jag äåntligen vill och kan ta mig tid att blogga. Då kommer jag inte på något att skriva om. Tomt liksom. Knasigt det där. Det är som om jag tappat något. Ett tag kunde jag skriva hur mycket som helst omm “inget”, det bara bubblade.

Jag skall leta lite i mina tankar… jag återkommer … kanske…

Det är kallt både inne och ute. Jag tänder en brasa och myser. Borde göra mycket men inster att det jag behöver är att slappa. Valet är enkelt, jag slappar!

Veckans bästa: Helt klart när hela arbetslaget, (dvs lärare och elever, (i 5 klasser)) åkte skridskor. vi hade två bussar bokade och de tog oss en mil från skolan till en fixad skridskobana. Vi var där i 2 timmar. Det var -20 men det var ändå super. Barnen älskade det och få gnällde över kylan, det var härligt att se att 110 barn fixade kylan och åkte skridskor med glädje!!

Veckans värsta:En incident på min skola, där jag och många av mina kollegor insåg att vi har en elev som mår nästan lika dåligt som Mr X. vi vet att Mr Y mår dåligt, men att det var så illa som det visade sig under torsdagen var inte roligt att vara med om.

Idag är tredje dagen med elever och jag har haft ännu en bra dag! Det känns så bra och den ångest jag hade i helgen är borta. Jätteskönt!

Hur blev det så här? Jag måste ha varit helt slut när förra terminen slutade. Så slut att jag hade tappat det roliga i min undervisning och bara såg det jobbiga. förutom Mr X har vi ju Mr y och Mr Z men när en har assistent och en är sjuk så är livet betygligt lättare. Jag har mer tid till att göra det jag skall göra.

Att planera lektioner och genomföra dem, veta varför jag gör det jag gör (varje dag, varje lektion) det är viktigt för mig. När elever som Mr X tar för stor plats hinner och kan jag inte göra det vi skall och min värld raserar. Jag har dock mycket att jobba på för även om Mr X är unik, så finns det många mr Y och mr Z, de kommer alltid att finnas i alla klasser. Jag måste lära mig att bemöta dem och göra det på ett bra sätt.

I morgon är en ny dag. Det är torsdag, torsdagen skall också bli en bra dag.

Det blev en bra dag idag! Jag är glad och jag känner att mitt jobb är meningsfullt. Jag jobbade 1 timme extra idag men det kändes ok. Jag har lovat mig själv att dra ner på övertiden denna termin. Förra terminen låg jag på +71 timmer (utöver de 45tim/vecka jag bör jobba).

Idag fick Mr x äntligen sin assistent och Mr x fick en riktigt bra dag idag. Jag hoppas att Mr x som är en av mina nya elever (en pojke med extremt svåra sociala problem) får det han behöver med sin assistent. Jag är glad för X’s skull men också för resten av klassen. Klassen förtjänar lite ordning, lite lugn och ro och framför allt undervisning under ordnade former.

Idag har jag tilltro till framtiden och idag tycker jag om det jag gör.

Nu är helgen snart slut. Jag har mest slappat men faktistk jobbat lite. Jag har ingen jobbångest alls och det känns skönt.
Jag vill inte ha jobbångest. Eleverna kommer i morgon, och det känns lite spännande. De har haft 3 veckors jullov! Vi får väl se när dagen är slut om jag har fått undervisa eller leka polis och vikarie… (förklarar det mer en annan gång (kanske blir det förklarat naturligt om jag skriver mer ofta här)).

Ännu så länge så kan morgondagen bara bli en bra dag!

Jag sitter ensam hemma och bestämde mig för att ta en fika. Synd bara att jag kladdar ner de nya tangengerna med hallon-grotts-fingrar. Men det bjuder jag på. Flickan är och simmar (fast de åkte kl 10… så de är nog hemma hos kompisen nu eftersom kl är 15.25…). Pojken och Mannen är på hockey och det jag skall göra har jag ingen lust med.

Jag inser att mina länkar och saker jag är med i här på sidan, till viss del är inaktuella. På 4 månader händer det mycket på internet. Sidor kommer, sidor går, och vissa sider verkar vara för evigt. Jag borde verkligen uppdatera mig på min omgivning mer.

När jag skrev mitt förra inlägg insåg jag att det var väldigt länge sedan jag skrev här. Jag började tänka på andra som säkert inte har skrivit på länge och jag började tänka på hur fascinerad jag är av olika bloggare. Någon som jag följde länge var Karolina Lassbo. Hela hennes sätt att blogga, vara och göra affärer faschinerade mig. Idag när jag började tänka på henne, googlade jag henne. Jag fann en blogg. Lassbo har börjat skriva igen.

Det finns många bra bloggar, många små och många stora. Man kan tycka vad man vill om dessa, men jag anser ändå att de är ett fenomen. Hela bloggrejen, hur vi påverkas, hur vi bloggar, hur vi skapar företag kring det, hur vi tjänar pengar - eller kanske förlorar pengar. Jag faschinaras också av alla som skriver inlägg i de stora bloggarna och kommer med frågan “Hur blir min blogg lika stor som din?”

En annan jag fascineras av är Englas Showroom. Hon har nog hållit på längre än de flesta som blivit “kända” och jag fattar inte hur hon orkar.

Mina favoritbloggar är mina vänners bloggar, jag gillar några och det som tilltalar mig när jag läser en blogg är hur bloggen är skriven.

Jag saknar bloggen, jag vill skriva, jag vill jobba med layouten, byta bilder, lägga ut bilder, jag vill ha tid att surfa på andras bloggar.

Nu har en ny termin börjat. Jag har jobbat på “min” skola i snart 1 år. Jag måste lära mig att använda tiden på ett positivt sätt. Det håller inte att gå till jobbet, känna sig missnöjd med det man gör, kom hem och gnälla, aldrig känna sig tillfreds med det man gör.

Om jag jobbar massor men ändå inte känner tillfredsställelse, varför jobbar jag då så mycket? Dags för förändring? Kan jag jobba lagom känna att det jag gör är ok och sedan ha tid med annat och därmed slippa gnälla?

Jag vet inte vad som blir bäst, men en sak vet jag och det är:
Jag kan inte jobba som jag vill jobba. Jag kan inte nå eleverna på det sätt jag vill.

Faktum är att jag verkligen börjar undra om jag är rätt för detta yrke…