Lunar och MSN
Efter att i 5 dagar varit medlem och haft användare på Lunar och efter att i 4 dagar ha haft kontakt med elever på MSN har jag lärt mig en hel del. Jag tolkar och frågar, dumma frågor ibland, men frågor som gör att de berättar för mig snarare än att jag utfrågar dem.
Idag var en tjej väldigt bekymrad över att en kompis till henne lagt ut bilder på sig själv i endast bh och trosor. Eftersom tjejerna inte fick respons från sina föräldrar bad de om hjälp av mig.
Idag har jag kikat på tros&bh-bilder på Lunar och fått telefonnummer till den aktuella tjejens mamma. Jag har ringt mamman och pratat med henne.
Är jag lärare eller är jag medmänniska? Jag kan inte skärma av och inte se denna bild av elevers vardag. Jag kan inte sluta bry mig. Jag måste försöka. Försöka att finnas där. Om de vill, så finns jag där. Om jag kan så hjälper jag.
Men var går gränsen? Jag vet att jag inte kan hjälpa alla. Men om jag hjälper några så kanske jag har gjort något?
maj 19th, 2008 14:45
Vart gränsen går känner du själv. Men du måste vara ärlig mot dig själv om du känner minsta lilla “gränsnåddhet” Alltså blir stressad o.d Det är bra att vara medmänniska och det var bra att du ringde mamman, nu får hon ta ansvar.
maj 22nd, 2008 09:33
Hamnade här av en slump, hade jag varit mamman du kontaktade hade jag varit dig evig tacksam. Sen var gränsten är? det är nog upp till sig själv, våra ungdommar har inga direkt “vettiga” förebilder.
Lotta