Idag har hela familjen varit hemma hela dagen. Jag gillar sådana dagar. Jag gillar när man får äta frukost, lunch och middag tillsammans. Idag har jag gjort massor av nytta. Jag har målat lister, fixat iordning mina grönsaksland, klippt gräset, klippt bort skott från äppelträden och tvättat. Jag känner mig helnöjd.

Nu är familjen samlad igen. Vi tittar på melodifestivalen.

Jag har mörka ringar under ögonen och en stor ring runt magen. Ringar under ögonen för att jag är så trött och ring runt magen för att jag äter för mycket godis. När jag åker hem från jobbet är jag trött. Så trött att jag tror att jag kan somna bakom ratten… Jag köper gott godis, njuter och piggnar till. Men bara för stunden.

Jag är helt slut efter en arbetsdag, men det är tungt hemma också. Vi fixar köket och hallen samtidigt. Även fast målare hjälper oss är det rörigt och saker som vi måste fixa finns även om man har hantverkare hemma.

Idag har jag bokat fönsterputsning. 18 fönster orkar jag inte fixa själv och maken gillar det inte heller… Äntligen har jag också bokat klipptid. Mitt hår ser hemskt ut.

Men dagarna går och jag är glad och trivs även fast jag är trött och äter för mycket godis.

Efter att i 5 dagar varit medlem och haft användare på Lunar och efter att i 4 dagar ha haft kontakt med elever på MSN har jag lärt mig en hel del. Jag tolkar och frågar, dumma frågor ibland, men frågor som gör att de berättar för mig snarare än att jag utfrågar dem.

Idag var en tjej väldigt bekymrad över att en kompis till henne lagt ut bilder på sig själv i endast bh och trosor. Eftersom tjejerna inte fick respons från sina föräldrar bad de om hjälp av mig.

Idag har jag kikat på tros&bh-bilder på Lunar och fått telefonnummer till den aktuella tjejens mamma. Jag har ringt mamman och pratat med henne.

Är jag lärare eller är jag medmänniska? Jag kan inte skärma av och inte se denna bild av elevers vardag. Jag kan inte sluta bry mig. Jag måste försöka. Försöka att finnas där. Om de vill, så finns jag där. Om jag kan så hjälper jag.

Men var går gränsen? Jag vet att jag inte kan hjälpa alla. Men om jag hjälper några så kanske jag har gjort något?

Dagarna går och det känns som att man ofta skriver samma sak i bloggen. Typ. Först gjorde jag det och sedan gjorde jag det. Aldrig hinner jag surfa och hålla kontakt med mina nätvänner, än mindre hinner jag ringa dem som jag borde ringa.

Stora saker blandar sig med små saker. Jag älskar mitt jobb. Men inte kunde jag ana att jag så lätt skulle bli så känslomässigt engagerad i alla elever som på ett eller annat sätt tycker skolan är jobbig. Jag tänker då inte bara på de elever som som tycker skolan är jobbig för att de inte förstår. Jag tänker likväl på de elever som tycker skolan är tråkig för att allt är för lätt.

I vår “vanliga” skola skall man vara alldeles för “normal”. Men vad är normal? Varför skall alla elever läsa samma sak när alla individer är olika? Svaret är att det skulle vara ohållbart för en lärare att göra en lektion anpassad för 26 olika nivåer. Men det måste finnas något sätt. När skall skolan tänka om? När skall skolan klara av att möta de elever som faktiskt befinner sig i skolan just nu?

Vi gnuggar våra hjärnor, försöker hitta tid och energi. Hur kan man hjälpa en annan människa? Kanske kan man hjälpa om den andra människan är ett barn? Finns tid och kraft? Orkar vi och orkar jag?
Vi funderar så det knakar här hemma. Men om energin knappt räcker som det är nu? Orkar man ändå lite till?

ja, jo, jag vet att min bild är vintrig och att vi har värsta sommaren här… men jag hittar inte tid till allt bara… some day! vilket år som helst… I promise!

… så var den helgen borta. Dygnet har inte tillräckligt många timmar. Jag jobbar men kan inte slita mig från bloggen. Tänkte redan i morse skriva lite om STAT kalsongerna jag läste om i morse när jag satt framför söndagsbilagan till DN men tiden rinner ur mina händer. Vi har haft varmt väder, grävt i trädgården, städat tomt och hus, åkt massor med bil, fraktat släp, skräp, båt och mopeder. Det positiva med allt bilåkande är att vi trots vackert väder varit samlade alla 4 i familjen. Vi har kunnat prata och umgås.

När jag i morse läste DN tänkte jag dock på något helt annat än den intensiva dag som var framför mig. Tanken gick så här:
“De där kondomkalsongerna vill jag ha! Men jag är ju kvinna. Jag kan inte ha kalsonger. Och vad skall jag med kondomer till? Jag är ju gift och behöver inga kondomer. Jag får köpa ett par till min son i stället. Men han är ju bara 6 år! Vad skall han med kondomkalsonger till? Vad bra att det blir kondomtrosor också! Verkligen bra idé det där. Shit vad bra. Hoppas det går bra för grabbarna med kondomkalsonger. När min dotter om 5-6-7-8 år (helst när hon är 25!) behöver kondomer hoppas jag att hon kan köpa kondomtrosor i affären. Vilken genial affärsidé. Heja grabbar! Heja UF-företagande!”
- min tanke denna morgon…

Solen har lyst på oss idag och jag har haft massor av energi. Jag har förbrukat energi och jag fått energi. Den energi jag fått räckte dock inte hela dagen. Men när är dagen slut? Hur länge bör den räcka? Skall energin ta slut när man går hem från jobbet? När man har hämtat barnen? När man har ätit med barnen eller när man har nattat barnen?

Idag tog energin slut när jag nattade barnen. Jag somnade med dem. VAD SKÖNT DET VAR!

Dagen idag började bäst. Det stod en blomma på mitt skrivbord. Blomman var från en kollega. Min kollega tackade för att jag hade hjälpt henne igår. Energin gick genast på plus. Första lektionen var med 27 treor. Treorna skrev och hade en fantastisk skrivglädje. De skrev så pennorna glödde och jag fick energi.

Sista timmen hade jag en elev. En elev som har svårt att komma till skolan fast hon bara går i sexan. Vi hade engelska, men vi pratade mest. Hon vill skriva en bok. Hon vill skriva om allt hon varit med om. Jag uppmuntrade henne. Hon var kvar i skolan hela dagen plus tio minuter (! rekord !). Vi hade en väldigt trevlig dialog och jag fick energi.

Arbetsdagen avslutades med skolpsykologhandledning. Mitt arbetslag fick handledning kring en specifik elev. Vi ser ljuset och vi inser att vi kan hjälpa eleven. Det ger energi.

På väg hem sken solen, barnen blev hämtade och de var glada. Vi åt middag ute, det gav energi. Nu är energin slut. Jag somnade med mina härliga barn och jag skulle gjort massor i kväll. Men det är tråkiga saker och inte så viktiga saker. Saker som kan vänta. Nu väntar tandborsten och sängen.
GOD NATT!

Jag njuter. Jag är ledig. Hela familjen umgås. Vi fixar hemma, pysslar tillsammans och pysslar var för sig. Fickan och jag har spenderat nästan hela dagen idag tillsammans. Pappan och pojken har kaklat i köket. Det är härligt att kunna vara ledig tillsammans, ta dagen som den kommer och bara njuta. Tre härliga dagar och vi har ändå två dagar kvar. Fantastiskt!